Herregud vilken inaktiv dag det här har varit. Det enda jag har gjort är sovit och suttit framför datorn. Det har varit superfint väder ute idag och varmt som satan. För första gången på veckor känns det som.. Och då sitter jag såklart inne och gör absolut ingenting, haha.
Imorgon blir det antagligen lite mer aktivitet, ska tvätta och sen in till stan och handla nödvändigheter till Wacken. Det börjar närma sig nu! Åh, vad jag längtar!

Rengjorde mina festivalkängor idag. Det behövdes kan jag säga! Dom var ingrodda i lera både från Wacken förra året och Metaltown från i år.
Nästa vecka åker jag till Wacken, och dom lär ju bli lika skitiga igen, men jag hoppas dom håller sig någolunda fina ett tag iallafall.

Ja, det blir operation.
Om.. typ 3 månader eller nåt sånt.

Jag var till läkaren i måndags och efter 4 röntgenundersökningar och en massa utredningar så har de äntligen kommit fram till en "diagnos". En förträningning i vänster njure som gör att vätska inte kan passera till urivägarna som den ska. Det beror troligtvis på ett extra blodkärlsutskott från aortan som ligger och trycker på nedre delen av njuren.
På grund av det och på grund av att jag har haft det här problemet i 8 år nu så har den vänstra njuren tappat en stor del av sin kapacitet. Den fungerar bara till 22% och höger njure (som är helt frisk) har en kapacitet på 78%.
Kapaciteten i den skadade vänsternjuren kommer jag aldrig få tillbaka, men en operation är nödvändig för att omleda blodkärlet som blockerar vägen för vätska. Detta kommer göras genom en titthålsoperation.

Det är ingen 100%-ig garanti att operationen lyckas, och då kommer man istället åtgärda problemet via vanlig kirurgi, dvs. skära i mig :S

Så länge jag blir av med smärtan som kommer och går i tid och otid så går jag med på i princip vad som helst. Jag är bara glad att jag äntligen ska få det åtgärdat.
8 år med smärta är en lång tid.

Jag är så trött. I hela mitt liv har jag behövt kämpa för allt, frivilligt eller ofrivilligt. När jag verkligen vill något så ser jag alltid till att få det. Jag går går in för det till 100 procent och kämpar som en blådåre.

Jag säger som Strapping Young Lad;
Tired of waiting for fucking nothing.

Okej, orden kanske är lite väl hårda, men det känns som om jag sitter fast, står och stampar på samma fläck hela tiden. Ingenting händer.
Jag vill att det ska hända. Men jag är ju sån, när jag får för mig någonting så vill jag att det ska hända nu, nu, nu. Helst igår.
Jag är bara rädd att allt går förlorat. Känns som om jag verkligen vill ta vara på den här chansen. Det är dumt att sumpa det.

Jag säger som Tina Turner istället;
In your eyes I get lost, I get washed away.

Okej, jag refererar gärna mina känslor till musik. Det är så jag gör, liksom. Eller i metaforer. Men just nu är musiken det bästa sättet att beskriva hur jag mår och vad jag känner.
Jag talar ofta i gåtor, mest bara för att jag inte vill att folk riktigt ska fatta vad jag egentligen menar, men att de som står mig närmast faktiskt förstår vartenda ord.

Naiv, är vad jag är. Och det lär jag nog aldrig växa ifrån.

En referens till bara, sen får det vara bra för ikväll;
Jag tycker om när du tar mig,
jag tycker om dina fingrar mot min panna.