Jag var på uttagning för en eventutbildning idag, och herregud så nervös jag var. Det var nästan som en anställningsintervju, jag fick sätta mig i ett rum med två personer från utbildningen, de ställde några frågor och jag svarade efter bästa förmåga. Frågorna var typiska intrevjufrågor

...för att ta några exempel.

Jag tror jag gjorde bra ifrån mig. Jag hoppas på det iallafall. Men efteråt gick jag igenom hela intervjun i huvudet och kom på en miljon saker jag kunde ha gjort annorlunda eller glömde att ta upp.
Men ja, vi får se hur det blir. De ska höra av sig i veckan eftersom utbildningen börjar om en vecka.

Blir jag en av de 15 antagna kommer jag under de tre kommande månaderna jobba med Göteborg International Film Festival! Kommer att planera, marknadsföra och genomföra olika event under festivalen.
Det verkar verligen jättespännande och jag hoppas verkligen att jag blir antagen!

Gjorde mig festklar med alkoholen i högsta hugg, åkte iväg och kom typ halvvägs innan jag fick ett sms där mina kompisar sägar att dom redan är ute på krogen.
Så det var bara att vända om och dumpa alkoholen hemma. Fast jag fastnade här och det har blivit både ett och två glas och vin och några öl.

Men ska göra ett nytt försök strax och dra in till Rockbaren. Börjar bli lagom rund om fötterna :)

Här har ni en bild på mig idag att roa er med:

Åh, nu blev jag sådär äckligt sugen på att åka till Åre också. En weekend i en mysig stuga, dricka varm choklad framför brasan, basta, åka nedför backarna i pudersnö hela dagarna, afterski.


Jag har varit till Åre en gång tidigare, i början av år 2009. Jag och några kompisar från Eskilstuna tog bilen upp till snöparadiset. Hade så grymt kul där uppe, så jag vill verkligen dit igen. Det tråkiga är bara att ingen av mina vänner (vad jag vet) åker varken slalom, snowboard, blades eller nåt annat. Och jag vill ju inte gärna åka själv, hur kul är det liksom?

Jag får försöka tvinga med nån som kan åka pulka eller nåt istället haha!

Jag fick helt plötsligt världens sug efter att åka utomlands! Jag har aldrig varit utomlands "på riktigt". Norge och Finland räknas liksom inte, inte heller att åka genom Danmark med buss. Enda icke-skandinaviska landet jag har varit i är Tyskalnd, men där har jag enbart varit i den lilla hålan Wacken i samband med festivalen, haha.

Det skulle vara skönt och mysigt att bara kunna flyga iväg en weekend till nåt europeiskt land, bo på hotell, äta god mat, uppleva kulturen, strosa omkring i stan, prata med människor.
Tror det är tristessen runt omkring mig just nu som gör att jag vill bort ett tag. Byta miljö. Andas ut. Skaffa inspiration. Se saker från andra vinklar.
Ska försöka få ihop nåt så snart som möjligt, dock kommer det inte bli förrän tidigast nästa år. (Fast är ju iofs nästan bara en månad var på det här året höhö).




Skulle vara rätt häftigt att åka till typ Japan eller Egypten också, men det får bli nångång längre fram!

Jag är så fruktansvärt less på att gå runt och göra ingenting, så idag har hela dagen gått åt till att leta upp jobb, studier och andra typer av sysselsättningar.
Har en miljon idéer, drömmar och mål, men har så mycket i huvudet att jag blir alldeles matt på att bara ens tänka ordet karriär.
För karriär vill jag göra. Jag är extremt målmedveten och ambitiös när jag väl vet vad det är jag vill satsa på. Jag tycker om att jobba, jag siktar alltid högt från första början, och mitt mål är att bli bäst på allt jag tar mig för.

Sen att det inte blir så är en helt annan femma. Men jag har alltid ambitioner att göra mitt yttersta, jag vill klättra, utvecklas, bli bättre.
Jag mår som bäst när jag får utvecklas, lära mig nya saker och ta in ny kunskap. Jag törstar alltid efter mer information och att förkovra mig inom något är ren lycka.

Jag har suttit och tänkt fram och tillbaka på vad jag egentligen vill ha ut av ett arbete. Vad jag har för krav på en arbetsplats. Vad jag vill jobba med för att utveckla mig själv och må så bra som möjligt.
Tidigare har jag inte haft några speciella krav på en arbetsplats, har tagit lite det som har funnits. Men jag har aldrig riktigt trivts. Och det har i sin tur gjort att jag har slutat inom kort.

Nu har jag kommit till det stadiet i livet då jag vill satsa på något, hitta ett arbete som passar mig, ett arbete där jag trivs och kan bidra med min kunskap och färdigheter, där jag erbjuds stora utvecklingsmjöligheter och en chans till att visa vad jag verkligen går för. Jag vill inte längre ha dom där tillfälliga lösningarna, det där kneget, det där ströjobbet. Jag vill ha något att bygga en karriär på.

Vanknade verkligen på fel sida idag. Sov till kl. 12 (jaha, där försvann halva dagen), kände mig allmänt misslyckad av någon världsbra anledning, kom på att jag måste diska, skitväder ute. Tristess.
Hur som helst, det var ingen bra morgon. Sen damp lönespecen ner i brevinkastet och jag blev genast på bättre humör!
Fick nya krafter och nu sitter jag och söker jobb för fulla muggar, ska städa, diska och duscha sen.

Helt plötsligt så känns inte den här dagen så dum ändå.
Nu ska jag återgå till min jakt efter jobb!

Anledningen till att jag blir så fruktansvärd nostalgisk så fort någon nämner In Flames är att det är bandet som fick mig att börja lyssna på metal.
Första gången jag hörde In Flames var jag 14 år och var ett inbitet Carola-fan (inget jag är stolt över idag). Jag lyssnade även på skräp som 50 cent och Eminem.
Allra första låten jag hörde med In Flames var Free Fall, och min första reaktion var "vad fan är det här för oväsen, man hör ju inte vad dom sjunger!" Men jag kunde ändå inte låta bli att förundras över själva musikstilen.

Visst, jag hade hört både Metallica och Iron Maiden förut och jag är uppvuxen med en hårdrockare till far, så band som AC/DC, BlacK Sabbath och Deep Purple har strömmat ur lp-spelaren under min barndom.
Men det här, det var någonting nytt. Någonting hårdare och brutalare än Iron Maidens gnälliga röster.

Det tog ett tag innan jag faktiskt började uppskatta den typen av musik. Jag lyssnade igenom hela Reroute to Remain albumet och blev helt såld på Black & White och Cloud Connected.
När jag väl var fast i In Flames-träsket så gick det inte att ta sig ur. De blev snabbt mina idoler och jag la Carola och all hip-hop på hyllan.
Jag började hitta fler och fler liknande band och tillslut var det den enda musiken jag lyssnade på.

Det var In Flames som fick mig att börja lyssna på metal och även om jag inte lyssnar på dem lika mycket idag (är inget stort fan av deras senare album), så kommer de alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

I fredags var dagen jag har väntat på i 4 månader. Kunde knappt fatta det när jag väl stod där och väntade, det var lite som julafton när man var liten. Ni vet, det där pirret av förväntan i magen? Typ så kändes det.

Helgen har varit ett enda långt lyckorus, jag har befunnit mig i konstant eufori de senaste 48 timmarna.

I lördags blev det en sväng på stan med en massa shopping (nej, det var faktist inte jag den här gången), sen middag på en kinarestaurang och efter det hem för att svira om och dricka några öl.
Och hör och häpna, det verkar som om jag kan dricka öl igen utan att njuren ballar ur. Det blev en och annan igår och jag har inte alls ont eller ens en antydan till ont idag. Förr brukade jag alltid få ont dagen efter en blöt utekväll, så det verkar som om operationen var lyckad!

Anyway, vid 18-tiden åkte vi mot Scandinavium för att invänta kvällens höjdpunkter; Trivium och In Flames. Det var tre band som spelade innan, så vi fördrev tiden i baren och med att prata med vänner och bekanta som också var där.
Vi höll nästan på att missa Trivium också, trodde att de skulle gå på senare än vad de gjorde, så vi snurrade omkring i godan ro utanför läktarna med varsin öl i handen. Sicken tur att min kavaljer för kvällen hade utmärkt hörsel och märkte att de hade börjat spela.

Efter pausen bev jag helt nostalgisk när In Flames entrade scenen. Jag satt med ett fånigt flin på läpparna under hela spelningen. Var nästan lite rädd att munnen skulle fastna i det läget.
Jag hade inte så stora förväntningar på själva spelningen, trodde mest att de skulle spela en massa oljud från senaste skivan. Men icke, de fick med rätt mycket gammalt med.
Dock hade Anders rätt när han i början av spelningen sa "Det är svårt att summera 10 album på 1h 45 min". Tyckte ändå dom lyckades rätt bra.
Blev eld och lågor när de spelade Trigger och Cloud Connected.

Här sitter jag och känner mig tjock, hah! Jag har pracis ätit en enorm portion pasta med stekt lax. Nomnom.
Tidigare ikväll var jag in till stan och tog en fika med mr Linus. Åt världens godaste och kladdigaste kladdkaka, typ bara smet. Nom på det! Och så grädde och kaffe till det.
Kan verkligen rekommendera Kafé Vanilj och deras hemgjorda bakverk.
Imorgon ska jag bara leva på äpplen och kaffe...

Fick sällskap av Emelie till stan och Ikea. Vi strosade runt ett bra tag på Ikea, tog en fika (Emelie åt middag) och missade både en och två bussar hem. Fick ta världens omväg genom halva stan för att komma hem.
Nu har jag precis ätit middag och ska bara titta på film och äta choklad hela kvällen!

Jag ska ta och laga mig lite mat, sen bege mig till stan och Ikea. Känner att jag måste sysselsätta mig så mycket som möjligt de kommande dagarna så att tiden förhoppningsvis går lite snabbare.

Hemma från stan, nyäten och frusen. Har parkerat mig i soffan med en filt, te och en massa frukt med vaniljkesella. Nom.
Ska titta på en massa film och inte röra mig en meter på resten av kvällen.

6 dagar kvar.

Exorciqa har funderingar på att göra nåt drastiskt med håret. Något som borde undvikas egentligen (jag kommer aldrig lära mig).
Är lika naiv varje gång och tror stenhårt på att det ska gå. Men det slutar alltid där jag började ändå. Jag får fundera lite mer på det där. Och göra en jävla massa research. Och spara pengar. För det kommer antagligen kosta.
Mycket.

Iband hatar jag att jag tröttnar så fort på mitt utseende. Men det är väl som dom säger; omväxling förnöjer.
Jag vill helst komma igång med detta innan jul, så att jag har ca ett halvår på mig innan sommaren kommer. För ja, det kommer ta tid. Och det är la bättre att exprementera med håret på vintern när man inte vistas ute lika mycket och slipper visa att man ser ut som "hej-kom-och-hjälp-mig" i skallen.

Aja. Nog om det. Ska nog ta mig till Ica och köpa godis. För det är ju ändå fredag idag.
Kommer bli en hemmahelg även denna helg. Har inte råd att gå ut för tillfället. It sucks. Big time. Men bättre tider kommer antagligen.

Okej. Dags att sluta babbla nu.

Spinning idag! Var mitt andra pass ever, och jag är redan fast haha. Det är sjukt jobbigt och jag svettas som en idiot, får mjölksyra i benen och jag vill bara sätta en kula i skallen på mig själv. Men ändå pressar jag mig lite till, trampar på till musiken.

För det är faktiskt riktigt roligt, hur jobbigt det än må vara. Jag älskar utmaningar och behöver en person som står och peppar och driver mig hårdare. Jag behöver den där sparken i arslet för att det ska hända nåt.

Och efteråt står man där, skakig i benen, genomblöt av svett och löjligt nöjd över sig själv.
Jag tror bestämt att jag äntligen har hittat en träningsform för mig.