Jag mår så mycket bättre nu, har kommit ur svackan mer elle mindre. Jag är inte lika bitter på livet och jag blivit mentalt lugnare. Är inte lika uppstressad hela tiden, sover dock fortfarande som en kratta.

Och eksemen är kvar till viss del, även om de har blivit mycket bättre sen jag var till en läkare och kollade upp det.

Självförtroendet och självkänslan sviktar fortfarande rätt brutalt, men jag jobbar på det.

Lindanummerett har varit en klippa i det hela.

 

Idag fick jag reda på att jag kom in på sjuksköterskeutbildningen jag sökt i Borås. Så nu kommer jag få börja pendla här ifrån Göteborg, men det känns skönt att ha en plan med livet.

 

Om drygt en vecka åker jag upp till norr för julfirande med familj och vänner. Det ska faktiskt bli skönt att komma bort en sväng. Träffa vänner jag inte träffat på 1-2 år. Hur mycket jag än trivs här nere i Gbg så saknar jag folket som står mig nära där uppe.

 

Allt som allt ser jag ganska positivt på saker nu, och har en massa att se fram emot. Får se hur länge det håller i sig, med mina humörsvängningar vet man aldrig.

Men jag hoppas på att det håller i sig länge, länge och att tillvaron blir bättre och bättre.