Ibland vill jag bara ha en kram som verkligen betyder nåt.
Inte bara som en gest i förbifarten.

Äh, whatever.
Jag orkar inte bry mig.
Fast det är ju det enda jag gör. Bryr mig.

Jag känner mig ful. Äcklig. Grotesk.
Oälskbar.

Det är ett år sen nu. Ganska exakt.
Ett år sen du satte spikar i mitt hjärta.
Dom sitter fortfarande kvar där.
Fastrostade.

Inte konstigt att jag har trust issues från helvetet.
Du skapade dem.

Jag vill bara kunna älska igen.