Jag är skadad och vet inte hur jag ska bete mig i sociala sammanhang. Jag är bitter på livet och spyr ut min ångest (bokstavligen) när jag inte orkar mer.

Jag kan inte era sociala regler, jag känner mig malplacerad och awkward när jag inte gör eller tycker "som man borde".
Jag vill gråta sönder, för jag hatar den jag är. Jag hatar att jag är så förstörd, att jag inte kan lita på människor. Att folk tror att jag är otrevlig eller inte bryr mig, när jag egentligen bara inte vet hur jag ska hantera situationen.

Helt jävla fuckad är jag och jag borde dö.
Hoppas på en bussolycka på väg till jobbet imorgon.

Och detta inlägg kommer jag säkert radera imorgon när jag inser hur jävla patetisk jag är och att inte en jävel bryr sig.
Hejdå.